Det tog fyra säsonger, nu till sist kom livsmedelsinspekionen ändå. Vi klandrar dem egentligen inte. Vi har öppet några få dagar, mitt i semestertiden och företrädelsevis under helger. Men nu har de i alla fall varit här. Vår samlade bedömning, utan att ha fått protokollet ännu, är att de bedömer det som säkert att äta här. Det var välan tur? Tur var det väl också att det sammanföll med det oturliga vädret. Med finväder och full huggning hade vi fått problem att samtidigt ha dem att ta upp en tredjedel av köket.

De hade åsikter om en vattenkran i köket, som bör ha lättare avstängning, istället för de dubbla kranar som den vi har. Det får vi förstås åtgärda. De berättade också att det kommit en ny EU-lagstiftning sedan vi satte igång, som säger att det måste informeras med skylt om att vi kan berätta om eventuella allergener i maten (eller att de står listade i menyn). Sådan skylt fixade vi förstås direkt.

I övrigt tolkade det som att det inte var några större saker att åtgärda. Vi snackade lite tider för hur länge saker stod framme och diskuterade våffelsmet förstås. Med rätta reagerade de förstås på att smeten stod intill våffeljärnen och hade rätt hög temperatur i sig. Som den levande organism den är, så uppfattar vi det av samtalet vi hade som att det ändå är okej att den får stå framme och jäsa till sig. Annars hade vi nog kunnat lägga ner på en gång. Både bulldegen och våffelsmeten behöver sin tid i värmen för att nå sina höjder 🙂