Då var vi igång!

Lite rostiga, efter ett par års uppehåll (en vinter brukar räcka för den känslan), är vi nu igång med våffelfiket igen. Både lite nya själar och en del stammisar har redan hittat hit, men än har vi plats för fler! Idag ser det också ut att bli finväder, så vi får väl se hur dagen fortlöper.

Vi vill förstås passa på att hälsa alla gamla och nya gäster välkomna!


För dig som inte redan vet, så huserar vi på Åtterstavägen 9 i Kungsgården.
En perfekt avstickare för dig som kanske är påväg på motorvägen mot Falun, tar finvägen över åsen mot Svärdsjö eller är på väg till eller från Kungsberget eller varför inte Ockelbo?

Augusti är inte avgjort ännu, men i juli håller vi öppet fredagar, lördagar och söndagar.

Självservering

Nu har vi öppnat vårt kafé för enklare självservering!

Vi vet att det inte alls är samma sak som våra våfflor, men i brist på annat kanske det kan vara värt ett besök ändå? Loppisen står öppen och ankorna finns i alla fall på plats. Det är bara att sätta på vattenkokaren, att ta för sig av kaffe och kakor och slå sig ner en stund i vår trädgård! Tupparna har vässat stämbanden i ett helt år, så de utgör fin bakgrundsmusik.

Handsprit finns och blir det kö är det ett sällskap åt gången som gäller inomhus. Det går bra att swisha.

Öppet 11-18, fredag, lördag och söndag tills vidare.
Eftersom vädret är fint har vi även öppet onsdagen den 14 juli och torsdagen den 15 juli 2021.

Välkomna!

Allt smälter

Den riktiga vintern blev av kortlivad art. De kalla dagarna har snabbt slagit om till blidväder där snön smält blixtsnabbt från taken och grusgångarna saknar minsta spår av snö. Nu känns också att det aldrig gått någon riktigt djup tjäle i marken.
Hönsen framstår som riktigt glada över att kunna gå ut i sin hage igen, efter en månad helt inomhus. Även om vi gärna hade sett oss skrinna på Storsjön under det stundande sportlovet, så mår i alla fall djuren bättre. Katten Kompis gjorde oss sällskap när vi satt och gonade oss en stund vid husknuten. Det är uppenbart att han tycker det är mycket trevligare att vara ute nu.

Tjugondedag Knut

Etiketter

, ,

Vinden har tagit fart och flyttar snömassorna över landskapet. Man ägnar tid åt att lägga upp den på ett visst ställe och får några timmar senare hämta den på ett annat. Järnspisen går varm i köket, dit vi återkommer mellan våra respektive distansmöten, för påfyllande av tekoppar och annat.

Igår fick den stora granen bli av med sin glittrande klädnad och ta sig en flygtur ut från balkongen. Allt gott och väl så. Men när balkongdörren skulle stängas gick handtaget av. Det blev till att regla dörren med hjälp av tång och skiftnyckel.
Efter barrstädning firade vi i alla fall av julen genom att äta upp de sista julgodiset och pepparkakorna. Nu är det vardag på allvar. Men ”som vanligt” är det förstås inte.

Inbäddade

Så kom snön till sist. En rejäl mängd av den drösade ner över oss under gårdagen och idag myser vi under vårt vita täcke. Eftersom vintrarna varit som de varit de senaste åren, har vi inte engagerat någon plogsväng på gården. Det innebär att det behöver skottas åt alla möjliga håll för att man ska komma dit man vill. Stråket till garaget och själva garageplanen är helt klart jobbigast. Det krävs lite yta för att köra ut en bil. Men sedan ska det skottas stråk till hönshuset, till ankorna, till postlådan, vedboden och komposten också. Dörrarna till cykelförrådet vill man ju gärna få upp, liksom de till dyngstacken. Soptunnan behöver grävas fram och brevbäraren vill gärna kunna köra ända fram till brevlådan, så vallen som plogen kör upp på vägen utanför, måste också skottas bort. Detta gör man givetvis helst direkt efter uppstigning, så ryggen är lagom stel.

Grå grå är världen

Grått är anletet på denna andra söndag i advent. I denna tid som kommer att gå till historien som Coronaåret 2020.
Antagligen har solen varit uppe en liten stund idag, bakom det tjocka diset, men av det har vi inte märkt mycket. Även om flitens elektriska lampa lampa lyst över garderobsstädning och lackborttagning från släktens gamla matbord, så känns Loppans val att springa i pyjamas hela dagen, som det mest naturliga valet.
Nu när vi intagit en enkel middag av julkorv och potatis i köket, väntar liten tröstande glögg och lussebulle. Järnspisen ska nog också få en pinne till.
Glad advent, önskar vi er alla, trots allt!

Det kan alltid vara värre

Etiketter

, , , , ,

Hur illa det än är, så kan det bli värre. Nu är det inte alls synd om oss här på PerOls. Sällan har vi väl varit så tacksamma som i år av att ha en gård att röra oss på och greja med. Trots att kaféet fick ligga nere, har det inte varit brist på saker att göra. Det är nästan så att man önskar att det hade varit så, för av alla de grejer som borde ha uträttats, så blev ändå bara ett fåtal gjorda.

Fåglarna har fått sina egna restriktioner. Nytt fågelinfluensalarm gör att hönsen måste stanna i hagen. Ankorna får dispens, i varandet av just ankor. Vi vet inte om de är mindre benägna att få smittan, eller om det bara är av etiska skäl de får ha större frihet, men sådana är i alla fall reglerna.

Nu är det senhöst och sysslorna har dragit allt mer inomhus. Rejn har börjat lägga ut lite saker på Instagramkontot (perolsfolket), men det går ungefär lika trögt som med bloggen här. Om ett par veckor står vi väl i Alla fall i ljusstöpartagen igen.

Inga våfflor

Det är i sanning ett annorlunda år. För oss innebär det bland annat att det ordinära våffelfiket får anstå i sommar. Vi kommunicerar främst med våra gäster via Facebook och vet att många kommer sakna fikastunderna här hos oss, men det är som det är…

Vi har i alla fall städat ur loppisen hjälpligt och Lo håller på att sortera ut lite gamla leksaker att ställa ut, så lite liv utifrån kanske det blir på gården i sommar ändå, så småningom.