Här ska inget förfaras

Etiketter

, ,

Vi  må ha både brännässlor och jordgetingar i våra hallonsnår, men här skall ändå inget förfaras! Vi fyller på med låda för låda i frysboxen med de härliga bären som vi har så gott om i år. Det som är angripet går inte heller helt till spillo. Ikväll blir det kalas för hönsen. En och annan hallonmask ser de bara som bonus.
hallonhinkar

Bara disken kvar

Etiketter

, , , , ,

Nu har vi stängt fiket för säsongen.Det är alltid med en lite tveeggad känsla. När den stora mängden disk är avklarad kan vi få tillbaka vårt kök igen. Det är en av de saker som känns sköna. Att kunna göra något annat på helgerna än att bara jobba är också på plussidan. Ändå är det alltid med ett visst vemod det städas upp och bommas igen. Vi har nästan bara supergulliga gäster här, så de träffarna är en sådan sak man kan sakna under vintern. Många som varit här tidigare har kommit igen, och ett antal sällskap har besökt oss flera gånger under sommaren till och med. Utöver det har vi hört mängder av gäster som kommit på inrådan av släktingar, vänner och bekanta. Sådant bli vi särskilt lyckliga att höra.
Sista helgen fick vi skaka fram våra gamla, tunga gjutjärns-järn, eftersom en av de ordinarie dubbellaggarna gav upp. Vanliga konsumentjärn håller inte riktigt för den belastning vi utsätter dem för så länge. Det blev lite extra osigt och Rejn brände sig ett par gånger extra på de heta ytorna, men det gick det med. Vi kollade runt lite efter proffsprodukter, men de ligger så pass högt i pris att det kräver lite mera än ett par månaders sommaröppet för att det ska vara värt det.

Hjortronen vi plockade är förresten redan slut. Vi får fundera lite över hur vi ska göra med de där hjortronvåfflorna till nästa säsong.

Tredje gången gillt

Etiketter

, , ,

Vid tredje försöket på myren blev det faktiskt lite hjortron. Det är inte samma tillgång som förra året. men en del i alla fall. Det är däremot osannolikt att skörden kommer att täcka hela behovet av sylt till fiket. Det är helt klart så att många är väldigt förtjusta i de där bären. Till vår glädje hade mängden mygg avtagit något också. Det gjorde det hela lite trevligare, även om Lo fick stanna hemma den här gången ändå.
hjortron1b

Tidsbrist

Etiketter

, ,

När det finns som mest att skriva om så finns där också minst med tid. Det är tydligt när vi kikar på uppdateringarna här i bloggen. Här plockas sniglar från klena plantor som försöker bryta sig ur jorden, här slaktas tupp samtidigt som fler kycklingar kommer i kläckningsmaskinen och här kokas sylt och saft som säljs i fik och butik. Det händer saker, men aldrig nog. Står vädrets makter på vår sida så måste vi ta tag i att måla färdigt våra fönster. Vi måste också hinna skörda hallon, plocka blåbär, ansa gräset, göra rent åt djuren, ta bort nedfallna träd, rensa landen, bygga… Det känns lite körigt nu.
kannaochskrinda

Nytt försök på myren

Etiketter

, , , ,

Vi gjorde ett nytt försök med myren på morgonen. Det var så vansinnigt mycket mygg, så nu funderar vi nästan på mygg-tillägg på hjortronvåfflorna. Vi fick väl ihop till någon stackars burk, men sedan var lilltrollet så stucket att han grät och vi fick återvända till bilen.

Nu spöregnar det istället. Sådär ordentligt mycket att det riktigt slår mot rutorna i huset. Och så har åskan börjat gå. Dags att slå igen och stänga av datorn.
hjortronmyr

Gosekaninen

Etiketter

, ,

På kafédagarna får Eliasson agera gosekanin. Det enda som krävs är att under dagtid befinna sig i en taklös hage intill fiket, så små och vuxna barn har chans att klappa och mata lite. Vi har märkt att det är ett populärt inslag för de flesta när djuren håller sig i närheten och det vill vi förstås bjuda på om vi kan. Eftersom ”Elis” är ganska orädd är det något som passar henne. När vi försökte med Bodell förra veckan, så ägnade hon sig mest åt att gräva en lång gång under nätet, så vi håller oss till den andra.

Sista burken hjortron

Etiketter

, , , ,

Nu är vi inne på sista burken hjortronsylt i fiket. Det är många som inte kan motstå frestelsen av dessa gulingar på våfflan. Med anledning av att slutet är nära, gav vi oss ut på hjortronjakt under måndagen. Spöregn satte dessvärre stopp för planerna innan vi ens hann ut på myren, så det bidde inga. Hinner vi inte ut någon mer gång blir det köpesylt till helgen.

Väl hemma hittade Rejn sina stövlar kvarglömda på bron.

Nytt försök med kumminskorpor

Etiketter

, ,

Minns ni kumminskorporna vi bakade utan att först läsa receptet? Det visade sig halvvägs in i baket att det var sötebröd som var på väg att komma till, istället för den lite mer modesta te-skorpan som var avsedd. Rejn tog i alla fall några till personalrummet i stadshuset, där de blev populära. Lagom till midsommar blev det i alla fall en ny laddning, av det mera matiga slaget. Hon tog helt enkelt ett recept från Vår kokbok och adderade ganska så mycket kummin.
Varje gång man slänger just kummin i morteln så känner man snarast ett behov av en kvarnsten eller liknande, har du också tänkt på det? Det är synd att något så gott envisas med att vara så besvärligt. Vi har faktiskt en rejäl stenmortel i källaren som skulle behöva tas fram vid sådana tillfällen. Tyvärr saknar den en mycket väsentlig del, nämligen själva stöten. Den är tämligen värdelös som något annat än blomkruka utan den.
Resultatet av baket blev hur som helst ganska så bra och uppskattas även av Lo. Eftersom Rejn har varit en skorpgalning sedan barndomen, så kanske det är något nedärvt det där att gilla hårda, torra saker att knapra på? Daniel är inte alls lika begeistrad i fenomenet kex, hårdbröd och skorpor som övriga familjen, utan vill ha allting mjukt. Det gäller allt från mackor till smågodis.
kumminskorpor

Resultat av maskinen

Etiketter

, , , ,

Vi har faktiskt fått lite resultat från våra försök med att ta in ägg som inte riktigt fått plats under våra hönor och lägga i kläckaren. Långt ifrån allt har kläckts, men några små godingar har det i alla fall blivit. Den första kom flera dagar innan de övriga och vi var oroliga att vi skulle stå där med en ensam stackare utan mor och kontakt med andra kycklingar ett tag, men nu har det löst sig.
En utkyld stackare låg vid sidan av den grå och den gjorde vi också vårt bästa med att rädda med ”konstgjord andning” i kläckare och under lampa, men den dog igår kväll, efter flera dagars kamp. Det kanske var lika bra. Det svagaste förblir ofta klena och hackade resten av livet om de överlever.

Den som står närmast på bilden kallar Rejn för Mandeltorsk och hävdar sig vara mor till. Övriga familjen tycker att Flygande Jacob hade varit ett mera passande namn.
kycklingar