Ni minns kanske Ronja och Birk, som med höstens antågande hävdade att det fortfarande var sommar, om än en kall, blöt och blåsig sådan? Nu är det ju juli, men någon riktig sommarvärme har vi inte fått ändå. Om det är vår- eller höstkylan ska vi låta vara osagt. Torrt är det däremot och vattenspridaren går varm över trädgårdslandet där det mesta är sent. Vi verkar i alla fall få jordens mest stabila Ringblommor. De håller nästan på att kväva rödbetorna med sin växtkraft.
Fredagens våffelfik gick trots vädret över förväntan. En alldeles lagom, jämn ström av folk fyllde på från öppning till stängningsdags. Det var bara någon liten stund strax efter lunch när det hade kunnat få kommit ett par stycken också. Annars är det ju ketchupeffekten vi är vana med här. Daniel är fortfarande i Danmark, så för att vi ska klara galoscherna imorgon har Loppans mormor lovat att ta hand om grynet över helgen.
