Så fick då den elaka tuppen ta sig turen till Trappalanda, eller vad nu hönsens egen del av himmelriket kan tänkas heta. Skrället har attackerat de flesta av oss, så det var inte med det sämsta samvetet han fick åka, men lite tragiskt känns det allt ändå. Rejn sprang ut med kameran i elfte timmen och tog ett par foton, som får pryda det här inlägget, medan Peter i vanlig ordning fick det mera tveksamma nöjet. Han tog också på sig att plocka kroppen. Två timmar tog det. Men nu har vi fjädrar till påsk!
Hönsen behövde dock inte vara utan karl någon längre stund. Redan på kvällen anlände en ny herre från Borlänge. Nu återstår det att se om han kommer hålla sig i skinnet, eller om det nya reviret gör även färskingen kaxig. Vi kan ju inte gärna ha elaka tuppar vare sig för Los skull eller med tanke på kafé- och loppisgäster i sommar.
Lite rolig såg han i alla fall ut, första gången i det fria, helt utan stängsel. Lite lätt nervig, för att uttrycka det milt. Men idag har han börjat gala, så första nervositeten verka ha gått över.
Om det var svårt att hinna med allting förut, i kombination med andra engagemang och jobb, så är det förstås ännu svårare nu när vi har barn. I veckan ska därför Lo börja skolas in på förskolan. Några timmar per vecka med andra barn och anpassade aktiviteter kommer nog att vara bra stimulans, tror vi, även om det vore skönt ifall det går att undvika allt för mycket tid i omsorgssvängen.

Gilla detta:
Gilla Laddar in …