Surviving the game

Etiketter

, , , , , , , , , , ,

Det börjar bli dags att ta frön. Lite Akleja har vi tagit tidigare och har för avsikt att byta med Rejns mamma, eftersom vi har olika färger. Vissa fröställningar nyper vi bara av och slänger ut där vi tänker att de kan få komma upp nästa år, medan andra tas in för förvaring. Bland dem som enbart skakas och slängs ut i omgivningen finns prästkragarna, som förökat sig massivt till i år och sannolikt blommar ännu frodigare nästa sommar. Små skott sticker upp både här och var i grusgången. En annan sort som sprider sig glatt är Malvan. Den är lite av en favorit här, som vi tagit med ifrån tidigare boende. Exakta sorten är vi osäkra på, men en gissning är vanlig Gråmalva. Vi vet att många av de sorter vi har i trädgården ses mer eller mindre som ogräs av andra, men vi kör enligt devisen: det som har konkurrenskraft nog att överleva här, hör hit. Det spelar mindre roll om det ses som ogräs om det är vackert, resonerar vi och låter både ängsblommor och vallväxter leva. Däremot gör vi små taffliga försök att hålla Brännässlorna och Kirskålen någorlunda i schack. Kirskålen för att de har förmågan att kväva allt i sin väg, i och med att de både bildar täta mattor och kommer bland de första växterna på våren och Brännässlorna för att de bara gör så förbannat ont. Det är i vanlig ordning en ojämn kamp mellan människa och gigant.

malva

Slaghöken

Etiketter

, , , , ,

Hökar. Kan man bli mera less på en art i vår herres hage? Ett jävla pack, är vad de är. Av ren tur har vi lyckats rädda ankor som de satt klorna i flera gånger bara i år. Senaste gången alldeles nyss.

PerOls snabbmatsrestaurang är öppen! Det är bara att kila förbi i vår fly-trough och ta sig en munsbit.

Vad är det för fel på sork?!
Va?!

Made in America

Etiketter

, ,

American Pillar heter en enkel klätterros som vi köpte åtta stycken av till vårt förra boende. De har vackert, glänsande bladverk, frodigt med cerisrosa blomklasar och är ganska motståndskraftiga mot ohyra. Det senare behövs hos några som helt saknar handlag med rosor. Då, på sin tidigare plats, frodades dessa växter något helt fantastiskt. Vi hade en innergård som var zonknäckt och det gillade ”Pillarn” starkt. När vi flyttade tog vi med ett par av dessa älskade rosor. De blommar här med, men den där frodiga och högt klättrande växtligheten har vi inte lyckats med på vår kalla tomt. Varje år fryser den stackars rosen ner och måste börja om. I år har vi tänkt göra ett nytt försök av att linda in utlöparna i säckväv och lite halm, runt klätterstöden. Vi har testat en gång utan att lyckas, men vi har inte bättre idéer, annat än att helt flytta dem, förstås. Har du bra tips på rosskydd får du gärna sända en kommentar!

pillar1

Ett otroligt stort äventyr

Etiketter

, , , , ,

Nu har de minsta ankorna fått börja känna på friheten under dagarna. De smutsiga små krakarna har ganska svårt att ta sig fram. Antagligen har de inte brytt sig om att röra sig tillräckligt mycket i boxen och därmed inte fått tillräckligt med muskler, eller så har de rent av D-vitaminbrist. Båda alternativen är möjliga. Det bör nog rätta till sig inom några dagar ute det himlen oavsett vilket. Peter jobbar på med taket till fågelgården. Det skulle kännas lite tryggare att ha dem där så länge de är så här taffliga. I dagsläget skulle de inte ha skuggan av en chans att komma undan om höken bestämde sig för att komma hit.

ducklings1ducklings3

Det glada kalaset

Etiketter

, , , , ,

Klöver är en favorit hos hönsen. Nu medan de ännu tvingas vara instängda i hönsgården, försöker vi ge dem en bunt varje dag. Även om säsongen börjar avta, så växer det fortfarande ganska frodigt med klöver på åkern intill. För det minimala besväret får vi ägg med kraftigt gula gulor – och mycket nöjda hönor. I ordinär hönsuppfödning ger man hönsen färdigt foder med naturliga färgpigment i för att få samma effekt, medan det på andra ställen i Europa ska vara vanligt att ge hönsen syntetiska färgämnen. En bunt klöver känns mest rimligt för oss. Men snart ska de få komma ut ur hönsgården för säsongen. Det känns allra, allra bäst.

klover

Don´t look in the basement!

Etiketter

, , , , , , ,

I helgen har vi städat lite i källaren. Det är en sådan där yta som alltid behöver städas men aldrig blir snygg hur ordnat det än är, så det är svårt att hitta motivationen. Upprinnelsen den här gången var att Rejn ropade in några lådor av äppeltyp på auktion förra helgen. Dessa lådor fick stå till tjänst för lite mera ordning i hyllorna.

Lite oroande är att det kom en avloppslukt när vi var där nere och skrotade. Sannolikt är vår trekammarbrunn rätt full vid det här laget. Slamtömmarna ska komma nästa vecka.

Förra ägaren till gården lämnade ett flertal färgbyttor kvar när hon flyttade. Vid dags datum har de flesta av dem hunnit bli förstörda, så det var på tiden att bli av med dem. Vi passade på att åka med ett gäng gamla burkar till sopcentralen när vi ändå skulle handla lite. Vi återvinner flitigt i Sandviken. Genom det gemensamma förbundet Gästrike Återvinnare har vi kommit rätt långt i förhållande till många andra landskap. Det är inte mycket som går till deponi nuförtiden. Ofta blir vi förvånade när vi åker och hälsar på andra och inser vilken skillnad det kan vara.

Crossing

Etiketter

, , , ,

Såhär på landet är vägarna enskilda och vi ingår förstås i den vägsamfällighet som äger och tar hand om den väg som passerar vår gård. Den årliga avgiften för vägen är uppdelad procentuellt utifrån någon gammal formel för jord- och skogsproduktionens belastning. Den uträkningen gjordes någon gång då det begav sig, för hundra år sedan eller så. Med andra ord är den inte längre i fas med tiden. Men det är ingen som bryr sig tillräckligt för att göra en ny uppdelning, så det får vara. Vi och alla andra betalar vad det kostar när räkningen kommer och tänker inte så mycket mer på saken (mer än som smårolig kuriosa att delge omgivningen då).

Något vi tänker desto mer på är de individer som kommer blåsande förbi på vägsträckan i raketfart. Det har blivit ganska mycket barn i byn de senaste åren, och förutom det, så håller sig varje gård här med åtminstone något litet husdjur som strövar fritt, så lite varsamhet skadar verkligen inte. Rejn har målat en skylt som sitter i anslutning till vår egen fastighet. Det ska föreställa siluetter av en katt, ett barn och en anka, sägs det. Ännu har ingen gissat rätt.

skylt

The future of food

Etiketter

, , , , ,

Hur mycket kött behöver en familj på fyra personer egentligen? Ingenting, skulle den veganske vännen svara, naturligtvis. Men vi andra då, som vill ha kött ibland, hur mycket behöver vi?
I en diskussion häromdagen så bollade vi lite angående mängderna. Kanske skulle det räcka för oss med en höna i veckan och en fisk på det? Äggen från hönsen ger dessutom bra proteintillskott resten av veckan. Det svenska folket äter på tok för mycket kött och det behöver vi ju faktiskt inte bidra till. Det är ytterst sällan konceptet köttbit, potatis, sås och grönsaker serveras här. Istället gör vi grytor och röror av det mesta. I många kulturer är kött en smaksättare, snarare än basen av en måltid. Det är en bra grundregel att ta fasta på om man vill minska sitt köttintag.

Det hela innebär i alla fall att vi behöver minst 52 slakthöns, plus att Daniel drar upp lika många fiskar på ett år. Någon kanin eller anka extra skadar väl inte heller. Spontant låter det ganska mycket, men åtminstone inte som en fullständigt omöjlighet. I år har hönsen på eget bevåg kläckt fram 22 eller 23 kycklingar. Med en dubblering är vi ju nästan i hamn på hönsen, förutsatt att vi inte säljer några. Men det är ju också en typ av självdrift. Kläckare har vi ju, om det inte känns bra att utöka själva basen av hönor. Det kan vi förstås göra, men det är trevligast att bara ha några få att bli tjenis med. Dessutom blir det billigare med fodret på vintern.

hen1

Stomp

Etiketter

,

Totalt fyra äpplen har vi på våra sju äppelträd i år. Tre av dem sitter högt upp i Säfstaholmträdets krona. Hade vi haft fler hade vi kunnat göra fint rosa mos av dem, men det är helt enkelt inget äppelår i våra trakter i år. Vissa har fått, men generellt var blomningen dålig i våras.  Vi fick dock några äpplen och beslutade oss för att göra äppelmos av dem ändå. Peter och Lo är väldigt förtjusta i en klick på morgongröten. Med små mängder brukar vi göra mos av kompott-variant, dvs sådan som man mosar med potatisstompen och som inte blir helt slät. Just den här gången inträdde dock det bekanta tillståndet ”hjärnsläpp”: Rejn tärnade äpplena utan att  först skala dem! Mixerstaven fick komma till undsättning. Det är en himla fin uppfinning som har räddat mången misslyckad kokkonst i köket genom åren.

stompmos