Kass kvalitet

Etiketter

, , , , , ,

Vi är väldigt kritiska till konsumtionssamhället och idén att det är överflöd som skall hålla hjulen igång, skutan flytande, och allt det där. Det innebär tyvärr inte att vi på något sätt skulle vara immuna mot att falla för samma lockbeten som de flesta gör. Det kommer många onödiga prylar över våra trösklar, även om vi försöker tänka efter före och handla mycket begagnat. Det är svårt att stå emot ett helt samhällssystem.

Något som stör oss något enormt är att planerat åldrande faktiskt är tillåtet, liksom svårigheten att få tag på riktig kvalitet. Devisen att ”man får vad man betalar för” är tyvärr bara sann till viss del. På bilden ser du Peters gummistövel ut från förra hösten. De är inte ens synligt slitna i övrigt och de var inte alls de billigaste på marknaden. Loppans lågprisgummistövel höll inte ens över säsongen. Rejn har ett par stövlar som faktiskt fortfarande är hela efter två säsonger, men då var de verkligen snuskigt dyra. De behöver hålla många säsonger för att betraktas som en god investering. Vi lär få återkomma med rapport om den saken. Ett av problemen idag är ju att det i många fall är riktigt svårt att få tag på god kvalitet. Gäller det elektronik är det snarast en omöjlighet. Och kunskapen, möjligheterna och viljan att reparera verkar i de flesta fall bara höra till historien. Det finns små ljusglimtar, men de är få.trasig

Den oändliga historien

Etiketter

, , , , ,

Vi lovade att sluta med de där filmtitlarna på våra inlägg, men idag var det för mycket öppet mål för att låta bli. Vi fortsätter med att behandla hönsen ben mot kvalster. I veckan köpte vi en rejäl burk med klassiskt hovfett som vi har tänkt använda. Det bör räcka en stund.

Vi har meddelat dem som visade intresse av att köpa höns och kycklingar tidigare att det inte blir någon försäljning i år. Vi vill inte bidra till att sprida eländet till andra besättningar, utan vill vara säkra på att vara fria från det hela först. Det finns betydligt aggressivare saker än de som ger kalkben, men det är ändå inte roligt att hålla på såhär. I synnerhet inte nu när vi har tjugoåtta stycken. Nästa helg ska vi försöka slakta av lite. Ett par av fjolårets hönor och de största tupparna är det dags för, liksom en andrik som är så pass stor att han får stryk av gammeldraken nu.

hovfett

Survival of the fittest

Etiketter

, , , , ,

Sådär ja. Då är bevattningspumpen tömd för året, liksom systemet ut till kaféet. Några sönderfrusna ledningar och apparater vill vi inte ha. Visst är det väl lite märkligt att vi människor valde att bosätta oss på breddgrader där jorden är frusen halva året? Anpassning sägs ju vara nyckeln till en arts överlevnad, men rätt underlig är den ändå, mänskligheten. På mer än ett sätt.
frost3

Mask i magen

Etiketter

, , , , ,

Avmaskning igen. Usch.  Knappt har man vurmat för kattens återkomst i inomhusvärmen, innan den kommer hem med små bitar av bandmask i rumpan. Det är ju ganska vanligt att tamkatter, med fri tillgång till käk, bara jagar, utan att äta upp sina byten. Det gäller definitivt inte Kompis. Han är snarast nitisk när det gäller att äta upp sina möss och sorkar. Till och med de stora vattensorkarna går ner till sista morrhåret. På plussidan gör det att man slipper trampa på kvarlämnade svansar och halka lite käckt i inälvor, på minussidan blir det mask i magen. Det blev ett djupdyk ner i medicinlådan och en kur Axilur. Påfundet med piller som har köttsmak är en förbaskat bra uppfinning, men några sådana hade vi dessvärre inte i lager. Det fick bli ett vanligt, morteln och en sked blötmat istället. Det fungerar också bra, så länge det är matvraket Kompis som ska ha. Den orangea filuren kan vara lite lurigare på det där.

Trösten om hösten

Etiketter

, , ,

Hösten är inte vår favoritårstid direkt. I jämförelse med dystra november är tidig oktober helt okej förstås, men det är något bittert i det hela. För att muntra upp sig kan man ju ägna sig åt att lista sådant som är riktigt bra med hösten. Som katten.
När det blir kallare kommer de tillbaka.
Utekatter som våra har en tendens att försvinna iväg någon gång på vårkanten, låta hemmet bli värmestuga när det regnar och annars mest vara komma in och käka, för att snabbt återvända ut igen. Men nu kommer de som sagt åter, redo att krypa upp soffan och mysa. Det har väl tjatats från kattälskare i alla tider, men det är få saker som slår an en så trivsam och rogivande ton, som en spinnande katt på sin mage. Kom in, kom in, kära kissar! Ni är så välkomna hem.

Risade rönnar

Etiketter

, , , ,

Daniel gillar inte rönnar. Vi har ingen aning om varför, men han brukar hänvisa till rönnen på gården i barndomen. Ingen vet vad det trädet har för brott på sitt samvete, men något måste det väl vara, med tanke på vilket dekorativt bladverk en rönn kan ha. Daniel har, trots sin aversion, inte fått ta bort just det här trädet, som just nu skiftar i vacker höstskrud. Det blir inga rönnbär på det i år, men bladprakten verkar istället vackrare än någonsin. Andra rönnar i trakten ståtar däremot med massor av bär. Det måste väl innebära att det blir massor av snö i vinter, men lättskottat just på vår tomt, inte sant?ronn2
ronn

Med Astern kommer hösten

Etiketter

, , , , , ,

När höstastern blommar går det inte att ljuga för sig själv längre: då är det höst. Det är en tacksam blomma, men vi hade nog inte kommit på tanken att sätta den om den inte redan funnits här. Höstaster är en sådan där växt som bara varit okänd för oss. I år började den slå ut för ungefär ett par veckor sedan. Vi har fått lära oss att den håller i och blommar när frosten succesivt förvandlar resten av trädgården i brunt. Först när i princip allting annat är borta dukar den till sist under, då frosten inte längre släpper.

Nästa år ska vi nog så vanliga astrar också. Det gjorde vi för ett par år sedan och de blir så fina i buketter. Det är synd att de inte återkommer av sig själva bara.aster2
aster1

Naturen som soptipp

Etiketter

, , , , ,

När vi var barn så slängde man alla hushållssopor i en enda tunna och ville man bli av med sina grovsopor så hamnade de inte sällan ute i naturen någonstans. Vi har ett område på våra marker som måste ha fungerat som en sådan deponi för någon. Vad vi kan se så finns där inget som är akut giftigt bara av att ligga stilla ett tag till, men gamla rostiga cyklar och bilsäten är ju sådant som hederliga människor av idag kör iväg till återvinningsstationer. Det har blivit bättre.

Något som däremot blivit sämre, är folks förmåga att slänga vad de har för händerna precis var de står. Man undrar ibland om det inte är läge att sätta in obligatorisk mulleskola där det tidigare var allmän militärtjänstgöring? Var tror människor att skräpet tar vägen när de slänger det från bilfönstret eller bara släpper vad de har för händerna? Tror de att det finns någon parkförvaltning som tar hand om det de slänger i skogen, eller anser de att det är någons ansvar att städa naturen, lite överallt sådär?

När vi är ute på picknick är det mer eller mindre standard att vi får med oss en påse skräp hem. Andras sopor. Vi tycker det är jätteviktigt att lära Lo att det som slängs i naturen oftast stannar där och sällan försvinner av sig självt (åtminstone inte inom rimlig tid.) Det var självklara insikter när vi var små och det känns helt nödvändigt att förmedla vidare. Nu verkar den vetskapen ha raderats hos både vuxna och barn.
När hände det – och varför?trash

Kriget mot kvalstren fortsätter

Etiketter

, , , ,

Idag är det tvättning av hönsben på schemat igen. Med knappa trettiotalet höns av olika storlekar är det någonting som tar en stund. Dels ska man fånga de små liven, vilket i sig är en historia. De har inte blivit utsläppta nu på morgonen av den anledningen. De är nämligen otroligt mycket enklare att fånga om det är så pass skumt att de inte ser ordentligt. Därefter är det skrubbning med såpavatten av de förvånade och tämligen ovilliga fjäderfänas fötter som gäller. Som grädde på moset ska benen sedan smörjas in med fett eller vax. Ohyran ska bort, så är det bara. Så nu är det bara att fylla skurhinken och dra på sig regnkläderna.hen4

Hönsen accepterar inte redet

Etiketter

, , ,

Det nya redet har inte accepterats av hönsen ännu. De ägg vi fortfarande får läggs ute i hagen under lite kamouflage. Vi har placerat någon kvist utanför redet och funderar väl på mer ris för att mysa till det, men då får vi ju åter grogrund för kvalster, så det känns ju inte helt självklart.
Har någon av våra läsare några bra tips på hur vi löser problemet?