Så kom första frostnatten. I år var den sen, i synnerhet i jämförelse med den våg av förstörelse som kom i augusti förra året, men det känns ändå som den är lika ovälkommen varje år. Rejn hade grävt upp paprikorna ur landet i helgen och stoppat dem i en kruka för övervintring, men krukan blev kvarglömd på bron utanför ytterdörren. Nu har förhållandena varit så usla på vår täppa i år att plantorna rent av ser uslare ut nu än när vi satte ut dem på försommaren, så det gör kanske inte så mycket. Men nämnas kan väl att de inte ser direkt gladare av att få ett lager is på sig heller. De sista squasherna av någon storlek att räkna med blev intagna igår, så det var ju tur det i alla fall. Rotsakerna brukar klara sig tills det blir tjäle i backen.

Igår kom slambilen äntligen. Vilket tjafs det varit! Från att inte komma när de planerat till att bedöma färdvägen (över en av våra åkrar) till icke körbar och hävda i brev att de kört fast hos oss (Det hade de inte alls. Det var hos någon i grannskapet.) såg vi till slut spåren av dem igår. Det tog en stund innan vi begrep vad spåren som såg ut att någon kört moppe genom vår rabatt var för något, men efter en del luskande kom Daniel fram till att bilen backat in i trädgården, istället för den normala vägen, och dragit slangen den vägen. Gott så. Nu är det tömt. Men vi undrar fortfarande vad utlovad sms-avisering tog vägen.