När höstastern blommar går det inte att ljuga för sig själv längre: då är det höst. Det är en tacksam blomma, men vi hade nog inte kommit på tanken att sätta den om den inte redan funnits här. Höstaster är en sådan där växt som bara varit okänd för oss. I år började den slå ut för ungefär ett par veckor sedan. Vi har fått lära oss att den håller i och blommar när frosten succesivt förvandlar resten av trädgården i brunt. Först när i princip allting annat är borta dukar den till sist under, då frosten inte längre släpper.
Nästa år ska vi nog så vanliga astrar också. Det gjorde vi för ett par år sedan och de blir så fina i buketter. Det är synd att de inte återkommer av sig själva bara.