Etiketter
När vi var barn så slängde man alla hushållssopor i en enda tunna och ville man bli av med sina grovsopor så hamnade de inte sällan ute i naturen någonstans. Vi har ett område på våra marker som måste ha fungerat som en sådan deponi för någon. Vad vi kan se så finns där inget som är akut giftigt bara av att ligga stilla ett tag till, men gamla rostiga cyklar och bilsäten är ju sådant som hederliga människor av idag kör iväg till återvinningsstationer. Det har blivit bättre.
Något som däremot blivit sämre, är folks förmåga att slänga vad de har för händerna precis var de står. Man undrar ibland om det inte är läge att sätta in obligatorisk mulleskola där det tidigare var allmän militärtjänstgöring? Var tror människor att skräpet tar vägen när de slänger det från bilfönstret eller bara släpper vad de har för händerna? Tror de att det finns någon parkförvaltning som tar hand om det de slänger i skogen, eller anser de att det är någons ansvar att städa naturen, lite överallt sådär?
När vi är ute på picknick är det mer eller mindre standard att vi får med oss en påse skräp hem. Andras sopor. Vi tycker det är jätteviktigt att lära Lo att det som slängs i naturen oftast stannar där och sällan försvinner av sig självt (åtminstone inte inom rimlig tid.) Det var självklara insikter när vi var små och det känns helt nödvändigt att förmedla vidare. Nu verkar den vetskapen ha raderats hos både vuxna och barn.
När hände det – och varför?