Mupparna och trollkarlen från Oz

Etiketter

, ,

Hur gick det här till?
Vi berättade om hönan som stal andras ägg för sätt ruva på och på så sätt lurade till sig en hög, trots att vi konstant rensade. Nu har hon fått smått! Vi begriper inte hur det är möjligt. Enligt våra bedömningar har hon legat maximalt två veckor. Normal ruvningstid för Hedemorahöns är 21 dagar! Vi är grundlurade, förda bakom ljuset och fattar ingenting. Har vi en illusionist i flocken?

Söta är de i alla fall, de små. Ytterligare en grå blev det, två gula och resterande fem är svarta.

kyckling

I valet och kvalet

Etiketter

, ,

Växthus, orangeri, stugor eller renovering av lillhuset: vilket ska vi välja? Vi har nött och blött prioriteringsordningar på saker sedan den dag vi flyttade hit. Drömmen om ett växthus kommer varje vår innan det går att så utomhus och varje höst när frosten tar de första plantorna. Sådana somrar som vi haft den här gången lever drömmen stark hela året. Men ett orangeri i ladan skulle onekligen passa in det också. Det skulle passa fint både till lite växtlighet och som sittplats till fiket. Men något riktigt drivhus skulle det ju inte vara. Sedan försöker vi tänka långsiktighet och undrar om det inte är bättre att lägga energin och pengarna på något som kan generera kulor tillbaka. Små bed n’ breakfaststugor på åkern vore kanske vettigast? Eller är det bäst att renovera lillhuset först? Det måste ju ändå göras.
Då och då flyger tanken till dr Rhinehart. Ni vet, den galne psykiatrikern som lät slumpen avgöra viktiga beslut i sitt liv, i sjuttiotalsklassikern ‘Tärningsspelaren’? Man kanske skulle göra det lätt för sig?

Wings of hope

Etiketter

, ,

Vi har så söta småhöns i år. Eftersom det är så mycket enklare att hålla en personlig relation till dem som man faktiskt kan skilja åt, så har vi tänkt göra oss av med några av förra årets hönor till förmån för några av de som är kläckta i år. Vi hoppas stort på att åtminstone någon av de grå, samt en blekgul, ska visa sig vara hönor. Mer än en tupp ska vi inte ha på det lilla gäng pullor vi håller oss med. Den vi har är alltför effektiv bara han. De mest populära hönorna ser smått skabbiga ut efter hans framfart.

En av de där hönorna vi inte kan skilja ut från de andra, har lagt sig på ägg igen. Om det nu är igen. Med tanke på att vi inte kan skilja dem åt kan det ju vara en som inte ruvat tidigare i år. I vilket fall är vi egentligen inte så sugna på ett gäng nya kycklingar just nu, men hon får hållas på ren barmhärtighet. Vi har gått här i villfarelsen att alla ägg tagits in och att inga fanns att ligga på, men så fort en höna har ruvat fram ett ägg intill henne har hon norpat det och petat under sig. Lurad av en höna. Man kan ju undra vem som har minsta hjärnan här… Kanske kan vi sälja dem som småkycklingar när de kommer, istället för att driva upp dem till höns och slakta.

hen3

Rum för sjuka själar

Etiketter

, ,

Under morgonutfodringen av djuren konstaterar vi att den älling som halkat efter i storlek nu också verkar mindre alert. Det var väntat. Vid inspektion syns inga omedelbara fel och den äter fortfarande och dricker. Vår vana med ankor säger oss dock att det sannolikt bara går utför härifrån. Vi konfererar och funderar på att separera den från övriga, men kommer nog fram till att det mest är elakt. I lag med mor, syskon och värmelampa har den nog ändå bäst. Det är sannolikt inte smittsamt.
Ällingarna befinner sig med föräldrar i en box i ladugården sedan en dag efter kläckning. Vi har konstaterat att den modellen fungerar bäst, sedan tidigare. Men svinn ska det visst alltid vara ändå. Suck.

Vi har beställt ett försvinningsrede till hönsen. Det blev ett i plåt, för enklast möjliga rengöring och kvalsterskydd. Upprinningen var äggrester i hönshuset. Vi har tydligen fått oss äggätare igen. Det går inte för sig.

Något annat som inte går för sig är att mest uppdatera när det går dåligt för oss. Det kanske är till tröst för någon att det går åt helvete för andra också emellanåt, men det är ju faktiskt sol även här mellan varven. Bot och bättring utlovas.

På bilden ser ni årets första två ällingar, som nu växt upp och blivit sköna ungankor. Tyvärr är inte gammeldraken så snäll mot dem som man skulle önska. Just nu är han dessutom i ett sådant där skov när han jagar allt och alla. Det gäller att skydda hälsenorna!

ducks

Focus

Etiketter

, ,

Det verkar vara svårt det här, för oss, med att fokusera till hundra procent. Att vi går in för något och upp i det fullständigt händer liksom inte. Viljorna finns, men de är för många och motsträviga. Att göra den här bloggen till en seriös plattform tillhör en av sakerna som kanske skulle kunna ”bli något” om någon av oss verkligen gick in för det. Dels vore det vettigt att ta hem publiceringen och skaffa en någotsånär vettig webbadress till den, om inte annat för övrig verksamhets räkning, men det vore också kul att satsa lite och se hur stor bloggen i sig faktiskt skulle kunna bli. Efter lite surfande runt på populära bloggar inser man snabbt att det finns en del att göra. Den kreativa rubriksättningen är uppenbarligen inte alls eftersträvansvärd: tydlighet är nyckeln. Vidare är frekvensen av uppdateringar på tok för låg. Men det visste vi förstås redan. Sedan var det detta med personlighet… Hur personliga vill vi bli? Var går gränsen för vår familjs integritet? Vill vi pryda Internet med våra nunors bleka krankhet?
Det tål att tänkas på.
Tills vidare kan en ju försöka jobba på det där med uppdateringarna.

Hey Watch this

Etiketter

, , ,

Peter tog in den lilla hässjan vi haft stående på åkern i säkert en och en halv månads tid nu. Även om vi vet att det tål att regnas en hel del på dem, så hade vi helt givit upp på denna. Det regnade verkligen varje dag då när vi precis lagt upp den, så vi prioriterade bara frankt bort nedmonterandet, i fullständig förvissning om att det var helt kört ändå. Men så tog Peter som sagt ner den i morse, helt inställd på att få slänga alltihopa. Men, se där! Under de övre lagren fanns det helt godtagbart hö att förvara till vintern. Vi snackar kanske inte världsklass, men ändå helt okej. Hässjor alltså! Våra rekommendationer når inga gränser.

Bilden tog Rejn efter ett par veckor i regnet, då vi egentligen redan givit upp. Nu såg ovansidan ännu tråkigare ut.

hessja8

Mitt politiska hjärta

Etiketter

, , ,

Kan ett liv vara opolitiskt? Ja kanske. Våra är det definitivt inte, då vi både sysslar med partipolitik och nämndemannaskap till vardags. I den här bloggen har vi däremot inte haft för avsikt att sprida våra politiska åsikter. Men sedan är ju frågan hur pass  ofärgad en text kan bli? Våra värderingar skiner ju igenom en del i det liv man lever. Sedan blir det förstås olika beroende på vilken aspekt av tillvaron som faktiskt får en plats såhär. Vi hade ju kunnat skriva om annat. Kommunpolitik eller familjeformer till exempel. Men PerOlsbloggen handlar väldigt lite om vad som händer i världen utanför just nu och desto mera om livet här i Åttersta. Byn vi inte visste fanns, innan gården kom upp på Hemnet för fem år sedan. Det är en ynnest att få leva här. Ibland glömmer vi det, i hemmablindhetens tecken. Att andra har samma problem kan ni läsa om på Maria och Jenks blogg. Men är vanan att läsa om självhushållning så har ni nog redan varit där.

Come clean

Spåren efter helgens fest är ännu inte helt undanstädade. Resterna efter kräftgirlanger och bohemisk dukning står fortfarande kvar i lövverket och väntar. De långa ljusen togs in, men glasen för värmeljus blev kvar.

I skenet av rinnande, otända ljus blev det också extremt tydligt att den där lampskärmen är förbenat ful till den där foten.

efterfest stakar

På spaning efter jobb

En oändlig källa med saker att uträtta, det verkar vara livets melodi. Kanske är det också så att de flesta av våra ”måsten” hänger ihop med ägande? Att ha en liten gård, som vår, gör att sysslolöshet i allra högsta grad är en självvald situation. Här lider vi inte brist på göromål. För att inte dyka allt för långt in i renoveringar och annat nödvändigt, kommer vi gång efter annan på små käcka projekt att sticka emellan med. Just nu sysslar vi med utbyggnad av hönsgården. Tanken är att få en avdelning som kan separeras från den andra delen i olika lägen. Exempelvis behöver vi vintertid någonstans att stänga in ankorna, till skydd för rovdjuren. Den huvudsakliga anledningen till utbygget just nu är dock längtan efter ett par påfåglar. Det sägs att fåglarna bör hållas instängda ett par månader för att lära sig var de hör hemma innan de får röra sig fritt. Så vi gräver. Och bygger. Och nätar. Samtidigt målar Peter fönsterfoder och på övervåningen fixar Daniel vidare på balkongen.

Daniel har förresten börjat fiska. Med kastspö i händerna har det dragits upp både abborre och gädda här i ån den senaste veckan.

malning

honsgard

Sommarnattens leende

Vi tog och kopplade av med lite fest tillsammans med vänner under fredagskvällen. Det härliga vädret lockade oss att sitta ute under träden. Visst blir det lite kyligt i augustikvällen ändå, men de flesta av oss mådde ändå gott i värmen av ljusen och filtarna. Kanske hjälpte även whiskyn till för somliga.

fest2