Det våras för kaninerna

Etiketter

, ,

Äntligen börjar våren spira så smått på vår gård. Vi har insett att den mest vindpinade och kalla marken i hela byn måste vara den här, då samtliga grannar haft vårblomning långt innan vi sett röken av någon. På sommaren skyddar häckarna en del mot vinden, men så här års är de inte mycket till vindfång.

Vi hade hoppats på att det sköna marsvädret skulle hålla i sig över påsk och hade därför loppisen öppen i några dagar. Någon värme fick vi inte, men en och annan frusen helgflanerare droppade i alla fall förbi. Vi kommer dock inte att öppna ”på riktigt” för sommaren förrän nästa månad. Nu är vi i och för sig nästan där redan.

Kaninerna Tilly och Gullan har fått ungar. Gullan som var förstagångsföderska fick sig tre, medan Tilly stoltserar med hela sju härliga ludentussar. I gengäld växer de tre betydligt fortare, då de förstås har tillgång till mera mjölk från sin mamma.

Vi har bestämt oss för att kullarna skall få namn i bokstavsordning utifrån när de kommit, vilket innebär att Gullans ungar får namn som börjar på A och Tillys på B.

På bilden stoltserar drygt tre veckor gamla Perols Ahlström. Är någon sugen på att sötnosen eller någon av de andra små, så är de leveransklara i maj.

Image

Rovdjuret 2

Etiketter

,

Oturen med djuren fortsätter. Efter hostiga katter som varit till veterinären, ankungar med brutna ben, kattöron sönderslitna i revirstrid och en fågel med förstoppning, kom höken. Hon hade varit här ett par gånger och sonderat läget redan tidigare, men idag satte hon klorna i vår ”Missan”. Det var rena turen att Daniel just var på väg ut genom dörren när attacken skedde och kunde avvärja den. Efter sårtvätt på toaletten fick den skadade stackaren gå in och lägga sig under värmelampan i ankhuset igen (väl skyddad från allehanda rovdjur). Vi antar att de närmaste dagarna kommer att utvisa om ankan överlever attentatet eller om antalet kvacklingar kommer decimeras till endast en drake. Vi håller tummarna. Och under tiden tar vi katten ”Kompis” till kattpraktiken för blodprov.

Jurtjyrkogården

Etiketter

, , ,

En av de stora nackdelarna med att ha djur är förstås att de ibland ofrivilligt tas ifrån en. Den lilla halta ankungen ‘Lillstrumpa’ åkte på lunginflammation och dog för oss nyligen. Några få dagar senare gästades vi av vad vi antar var räven, och blev av med en av de stora. Endast drygt ett år efter vår flytt till Åttersta har vi alltså lyckats skapa en alldeles egen djurkyrkogård. Tre gravar ligger på rad jämte komposten. De kvarvarande ankorna visade sin brist på begravningsvana under jordfästningen av sin syster och ägnade sig åt att fridsamt leta mask i jordmassorna vi grävde om i.

Rabbit Hole

Det är den andra Oktober och vi skördar fortfarande grönsaker här i Åttersta. Vilken dag som helst tar antagligen frosten en del, men vi förväntar oss att vi har purfärsk mat några dagar till. Bekymret med det hela är att det går lite si och så med höstsådden. Det har blivit lökfrön i ett av de små landen, men så länge det är kvar att skörda i resten är det svårt att så nytt.

Ett par av grannarna, som har överflöd av äpplen, bjöd in oss att plocka så mycket vi mäktade med i deras trädgård. Så nu står det en laddning cider och jäser igen, trots att vi själv fick mycket skralt på träden i år. Både människor, kaniner och ankor njuter av det som blev över.
Apropå kaniner, så hade vi lite kaninjakt här på gården när vi kom hem efter att ha firat Anders i Forsby igår. Gullan och Tilly hade nämligen grävt sig en gång under betesburen och roade sig kungligt. Så kan det gå när man glömmer bort att flytta buren till ny yta att äta av. Någon dag när orken finns får det väl bli nät under.

Höstfesten är över. Det känns som det blev en lyckad tillställning och vi hade för årstiden riktigt varmt och skönt väder. Någonstans mellan fyrtio och femtio personer kom och gick under kvällen. Vi tackar som ödmjukast för allt trevligt sällskap och dessutom för alla fina presenter som folk kom dragandes med! Både soppan och brödet åts upp, men vi hoppas att ingen fick sitta hungrig ändå.

Den 31 Oktober håller vi nästa tillställning, som är byns anrika tradition: husförhör.

grönsaker

Desperado

Etiketter

, ,

Nu har våra ”mellingar” (mellan-ällingarna) fått flytta till Delsbo. Det var tur det, för samma dag kom stora skördetröskan och slog ner säden i rågåkern som de hela tiden smet in i. Träffa käcka hannar i Hälsingland är nog roligare än att bli ankmos.

Stackars lillällingen har gjort illa benet och bor i en liten plastlåda inomhus. Tyvärr blir den allt bättre på att ta sig ur stödbandagen, så i en akt av desperation nu på morgonen, så lindade Rejn hela ankan i kirurgtejp. Som straff gav kaninen Tilly henne en rejäl omgång med sprattelfötterna på väg ut i betesburen.

Tomaterna mognar från dag till dag nu, men vi är lite ledsna över att sakna ett ordentligt växthus, då frosten tar dem vilken dag som helst. Detsamma gäller gurkan, som ger så pass mycket frukt att det är läge för pressgurka.

På lördag håller vi vår stora höstfest, så nu är det städning och iordningställande av ladan som gäller resten av veckan. Inte världens roligaste göra direkt, men festen blir antagligen urtrevlig. Massor av roliga människor har anmält sig.

Änglar och Demoner

Etiketter

,

Det börjar bli en riktig djurgård av det här stället nu!
Igår köpte vi fyra gotlandskaniner, med avsikt att ha en egen genbanksuppsättning här ute. Följdaktligen bygger Rejn burar i ladugården idag. Gör illa sig under tiden gör hon också. Daniel å sin sida har klättrat upp efter gavelfasaden för att kleta på lite färg innan vädret blir sämre igen. Det känns att hösten är på gång nu. Känslan är diffus, men den finns helt klart där.

För tillfället bor det också två extra katter här. Det är Tigran och Panter som vi har till låns medan Sara hälsar på sin mamma i Spanien. Kompis är inte helt nöjd med tilltaget och stackars Champis är den som får ut för det.

Vikten av vatten

Det är lite för torrt i markerna ännu, men skogen här intill är ändå ett paradis för oss som gillar kantareller, vare sig de är gula eller bruna. Ett par svamputflykter har redan ägt rum och fler blir det.

Häromdagen så gick vi loss på syrénbuskaget nedanför trädgårdslandet. Lite naknare känns det förstås att gå där nere nu, men det är en fröjd att kunna se ån även från det hållet. Det tråkiga arbetet med att rensa träden från kvist tog sin lilla tid, men nu är stammarna i alla fall frilagda och får förvaras i ladan i väntan på att bli staket eller pergola. Den stora högen ris får vi väl roa oss med att elda upp under höstfesten.

Vi har börjat måla huset också. Det kommer väl att ta ett par år innan det blir klart, eftersom det är otroligt mycket skrapningsarbete, men panelen åt framsidan och ena kortsidan är tänkta att bli täckta innan vintern i alla fall. Dessvärre har det varit så ostadigt väder de senaste dagarna att framstegen uteblivit.

Drömmarnas land

Trädgårdslandet är både en god dröm och en mardröm just nu. Helt underbart är det att gå ut och plocka sin egen mat, även om somliga i hushållet sarkastiskt har börjat uttrycka små gliringar angående frekvensen av Mangold i allting. Vi har inte behövt handlat några grönsaker förutom Vitlök på en och en halv månad nu. Till höstsådden ska vi råda bot på det lilla glappet för nästa år också, har vi tänkt. På minussidan har vi skadedjuren, både näbbdjuren och de andra. Det är svårt att hålla dem alla därifrån.

Det mesta av Dillen har blivit intagen, märkt med ”Persilja”(!) och lagd i frysen, men några dillkronor får stå kvar i väntan på kräftskivan vi blivit inbjudna till. Koka egen lag till kräftorna är ett måste.