Vertical limit

Etiketter

, , ,

Vi planterade ett litet vildvin förra året. Det blir så ombonat med klätterväxter. Det hade förstås varit jättemysigt att rama in hela framsidan av huset i vackra klängare, men eftersom man inte bör ha självklättrande växter på träfasader så skrotade vi den idén. Träytor mår inte särskilt bra av att bli inkapslade i fuktig grönska och eftersom de dessutom riskerar att förstöra den när de kilar in sina utlöpare, så tänkte vi om. Ladan är förstås också i trä, men den är ju varken isolerad eller särskilt tät, så den vågar vi riskera. Förhoppningen är ju förstås att den ska breda ut sig över stora delar av väggen den står vid, så småningom. Än har plantan inte blivit särskilt imponerande, men den verkar ändå trivas rätt så bra där den står. Vi får väl ta och göra en årlig uppdatering här på bloggen, så ni kan följa utvecklingen. vildvin

Photo de famille

Etiketter

, , , , ,

När det ska vara bilder till i princip varje inlägg, så måste det ju tas en del foton. Rejn står för merparten av fotograferingen och redigeringen av bilderna. Ibland blir det tid för att utöva det hela lite mer seriöst och andra dagar handlar det mest om att få jobbet gjort. Somliga gånger är motiven samarbetsvilliga, men merparten av tillfällena är de faktiskt inte det.

misslyckat

Rent hus

Etiketter

, , , , , , , , ,

Om man räknar med alla småkycklingar, så har vi för närvarande cirka tjugo höns. Det gör att hönshuset tenderar att bli smutsigt ganska fort. Årstiden bidrar också till att det är rejält fuktigt. Idag var det totaltömning på schemat. När vi bara har en handfull hönor går det att underhålla ganska länge bara genom att plocka upp där de bajsar som mest, men när de blir fler blir det liksom ingen koncentrering av skiten, utan allt hamnar överallt.

Vi har en skitsnygg gammal skottkärra i trä som gör sig jättebra på ”romantiska bilder av landet” (Någon gång när den är uttagen kan vi visa den), men mocka skit är ju inte sådär hemtrevligt som livsstilsmagasinen försöker sälja in det som, så då får faktiskt kärran från Granngården duga. Vissa av hönorna ville förstås vara med och kontrollera att vi gjorde rätt.
skottkarra

Vem vill äta Senapskål?

Etiketter

, , , , ,

”Allting går att sälja med mördande reklam – kom och köp konserverad gröt!”
Uttrycket har sitt ursprung ur en visa som gjordes under andra världskriget och handlar om ett par personer, utan skrupler, som kränger gröt gjord på vassla och sågspån. Hur vi paketerar en vara eller ett koncept, både bokstavligt och bildligt, har stor betydelse för hur vi uppfattar det och hur det säljer. Den kritiska konsumenten är egentligen inte särskilt kritisk eller uppmärksam, när det kommer till kritan. Vi är både känslostyrda och lättmanipulerade. Två exempel på det här är Kapkrusbäret och Senapskålen. Det sistnämnda blev inte alls någon försäljningssuccé vid första försöket. Det var få som var sugna på Senapskål. När lanseringen istället gjordes om under namnet Rucola, blev grönsaken het på var mans – och framförallt på var restaurangs – tallrik.

Kapkrusbäret, som de flesta känner igen som den lilla höljesförsedda frukten Physalis, går utmärkt att odla på friland vid varm vägg. De är fleråriga, men övervintrar inte utomhus, så vi har ett exemplar i en kruka. Såhär i september har krukan fått flytta in i hallen. Förhoppningsvis är den fortfarande vid liv till våren, när det är dags att kliva ut igen.

physalis

A little comfort

Etiketter

, , , ,

Om man är har en dålig dag och känner sig lite nere, så kan det hjälpa lite att låna ett par sådana här och mysa med en stund. De kommer förvisso att bajsa dig i knät, men det får det väl vara värt.

chicken1

Yoghurt

Etiketter

, , ,

Innan vi skaffade ankor hade vi ingen aning om att de glatt slafsar i sig både filmjölk och nyponsoppa. Nu har vi konstaterat att våra höns gillar yoghurt också. Det är bra att känna till om man får skvättar över. Somliga är mera förtjusta än andra.

fil

Ursäkta, har du klocka?

Etiketter

, , , , ,

Apropå det här med blomsterfavoriter, så är nog den här den allra käraste vi har. Den stora Blåklockan är en hotad art i Sverige numera och vi oroade oss mycket för att vi också förlorat dem, då de inte dök upp där de skulle under försommaren. Så småningom kikade dock en och annan upp på lite andra platser än förra året, så då vågade vi oss på att andas igen. Allra, allra kärast är vita, även om den nog i grunden är en odlad variant. I år blev det bara två. Nu tas det frön även från dem och hoppet står till att det är tillräckligt bra anlag i kapslarna för att bibehålla linjen. Några får också sitta kvar för chans till naturlig spridning. Det är inte självklart att det blir bättre för att vi lägger oss i.

klocka

Här va´re saft

Etiketter

, ,

Att ånga saft är nästan för enkelt. Det enda man egentligen behöver komma ihåg att allting är stekhett. Vi har en gammal klassisk saftmaja i aluminium stående i källaren 364 dagar om året. Den 365 får den komma upp för att koka en omgång svartvinbärssaft av våra bär. Vi dricker inte särskilt mycket saft, men saft på just svartvinbär är barndomsminnen. Allra bäst är den varm, när man sitter i en snödriva någonstans, eller när den är purfärsk direkt från majan. Men den är bra sedan också. Det vi inte druckit upp under vintern och våren går åt i fiket till sommaren.

saft

Dead birds

Etiketter

, , , ,

Igår kväll konstaterade vi nöjt att vi hade hela tretton pigga ankor. Den som var under attack härom dagen verkade ha återhämtat sig. Småttingarna hade accepterats av flocken och till och med minstingen, som vi berättade om förr, hängde med och sprang med nya starka muskler.
Imorse möttes vi av tre döda ällingar och en till som ser sjuk ut.
Kanske har övriga flocken smittat dem med något? Vi vet inte. En dyster morgon har vi i alla fall. Ankor är då mysiga, men våra verkar vara en gåta att hålla liv i. Är det vi som gör fel, rasen som är svår eller är det något genetiskt fuffens med de exemplar vi har?
Peter muttrar och säger att vi bara borde ha höns.

ducklings4

Stolen desire

Etiketter

, , , ,

Nu har vi fått helt jävla nog av de individer som stjäl prylar av oss. När vi kom hem nyss efter en tur med bilen, såg vi att någon helt sonika plockat med sig det zinkkärl som vi haft stående som dekoration ute vid infarten. Vi brukar ha blommor i det för att liva upp omgivningen litegrann. Tidigare har folk olovandes klivit in i kuriosarummet, som vi haft stängt men inte låst, när loppisen varit öppen, och där tagit med sig saker som inte ens var till försäljning. Dessa personer lyckades tydligen också stöta till saker därinne så de ramlade och gick sönder. Man blir så less. Vi hade tänkt ha loppisen öppen några helger till, men nu gick luften ur oss. Vi stänger nu.
Skit på er.