Om man kollar på foton från när vi flyttade in här, så slås man av hur välstädat allt ser ut på tomten. Det är mindre buskage och rena ytor. Nu är det ju så att vår vision av trädgården är lite mera av vild ”mormorsvariant”, men såhär när det börjar se brunt och fult ut på hösten, så kommer gärna någon fundering kring om vi valt rätt. Hur som haver, så finns det ett område framför ladan som bestått av ett förvuxet surkörsbärsträd och dess 149 stycken avkommor eller kloner. Dessa småttingar utgjorde tills alldeles nyss, ett risigt buskage med pinnar från några decimeter upp till ett par meter. Adderat till detta finns på platsen några helt ovårdade plantor av något silvrigt vi inte vet namnet på, samt några frösådda plantor av Hagtornshäcken. Inte riktigt Nangiala alltså. På våren växer här alldeles bedårande små lökväxter och på sensommaren är det platsen för de flesta av våra stora Blåklockor, men i övrigt så lämnar ytan lite mera att önska. Nu skulle det förstås ha tagits en före-bild här, innan något alls var rört, men det glömdes bort. Istället visar vi en ”nästan-före-bild” tillsammans med resultatet av intensivt grävande och huggande av rötter. I skrivandets stund är det nästan klart. Det återstår att flytta några buskar som ska få nytt liv någon annanstans och en hög med ris som ska forslas bort. Det finns förstås ingen här som tror att det här kommer att vara ett beständigt tillstånd, men från nu kanske det är möjligt att rå på med röjsågen i alla fall.