Det är Valborg och ruvningstiden har börjat. Det självklara valet av barnkammare är i vanlig ordning dyngstacken. Med tak över huvudet och någotsånär trygg barriär gentemot rovdjuren är preferensen begriplig. Det stora frågetecknet hur i hela friden småttingarna sedan ska ta sig därifrån är däremot förbisett. Kanske litar de helt frankt på vår omsorg?

I odlingsgropen på baksidan av huset är förberedelserna för odlingssäsongen i full gång. Vi har fallit in i ledet och skaffat oss pallkragar, som alla andra. De är fortfarande inte snygga, men ack så praktiska! Daniel håller på att fräscha upp balkongen på övervåningen, för fin utsikt över Borrsjöån och sommarens sådder. Det behövs verkligen, för den används aldrig som den ser ut idag. När det är klart kan vi sitta där och se på hur kajorna flyger fram och tillbaka till sitt bo i lillhusets skorsten. Det vore faktiskt intressant att se hur många våningar bon det faktiskt finns där i håligheter vid det här laget, med tanke på hur många år rökkanalerna fått agera lägenhetshotell. Något år när vi får ork, tid och råd att renovera får vi kanske reda på det.

Ja, och nu är det som sagt månaden aprils sista dag. Om vinden mojnar blir det kase på åkern framåt kvällningen, förhoppningsvis med några grannar. Imorgon hägrar deklarationen. Fest som fest.

Så kom höken. Igen och igen. Vi blev av med en höna och en anka kom undan med blotta förskräckelsen när höken kom åter. Vi fann resterna av hönapönan bakom vedboden och lät den ligga. Alla kadaver vi grävt ner den senaste tiden har ändå grävts upp igen. Sedan kom larm om fågelinfluensa i Holland. Jordbruksverket höjde säkerhetsnivån till två och våra fjäderfän får sedan dess hålla sig i inhägnade. Tur var det imorse när höken kom igen. Den dammade rätt in i gallret där Rejn stod omgiven av ankor. Den stackaren måste varit hungrig för att försöka med en så riskfylld manöver. Det blev ingen munsbit den här gången, men däremot upprörda tamfågelskänslor.

Idag är det tjugondedag Knut och julen ska dansas ut. Vi firar det med äta upp de kvarvarande lussebullarna och knäcken, tömma sista skvätten glögg och äta plättar med jordgubbssylt från i somras. Lo har fått gå tillbaka till förskolan och Daniel har skadat tummen i jobbet. Efter att mer eller mindre legat däckad i influensa hela julhelgen så passar det med en sjukskrivning på det.

När alla andra hönor och tuppar gått in för kvällen, då vankar den här herren fram och tillbaka under luckan, oförmögen att ta sig in. Det här är en tupp som helt enkelt inte verkar lita på sin egen förmåga.

Önskas en ankdrake? Vi har en över, om du vill köpa en. Han är kläckt förra året och tillhör släktet gulanka. Han ingår dock inte i genbank. Vi har lite för få honor för att ha två hannar just nu. Annars äter vi väl upp honom.