En vän mindre
21 onsdag Okt 2015
Posted in Husdjur, Lantliv, Självhushållning
21 onsdag Okt 2015
Posted in Husdjur, Lantliv, Självhushållning
20 tisdag Okt 2015
Posted in Husdjur, Lantliv, Självhushållning
Etiketter
Rejn har fixat lite mera med ankan nu på morgonen. Den är uppenbart hängig fortfarande och sannolikt rejält uttorkad. Näbben är rynkig och efter omgång över badkaret med ljummet vatten mot kloaken, dricker hon mycket. Vi kan inte göra så mycket mera just nu än att hålla henne under uppsikt, med konstant tillgång på vatten. Det är bara att hålla tummarna för att hon repar sig under dagen.
19 måndag Okt 2015
Posted in Husdjur, Lantliv, Självhushållning
Skitgöra finns det gott om på den här gården. Nu börjar ju lillen bli rumsren, så den typen av bajsarbete har ju drastiskt minskat, men det finns ju annat rumprelaterat att ägna sig åt. Vi sysslar exempelvis fortfarande med mundiarré av olika slag. Idag har Peter dessutom ägnat sig åt att rensa en ankas kloak från en envis bajspropp. Hon såg lite hängig ut och visade sig behöva en översyn. Nu hoppas vi att arbetet med henne gav önskad effekt och att hon bättrar på sig.
18 söndag Okt 2015
Posted in Husdjur, Lantliv, Självhushållning
Vi lovade att sluta med de där filmtitlarna på våra inlägg, men idag var det för mycket öppet mål för att låta bli. Vi fortsätter med att behandla hönsen ben mot kvalster. I veckan köpte vi en rejäl burk med klassiskt hovfett som vi har tänkt använda. Det bör räcka en stund.
Vi har meddelat dem som visade intresse av att köpa höns och kycklingar tidigare att det inte blir någon försäljning i år. Vi vill inte bidra till att sprida eländet till andra besättningar, utan vill vara säkra på att vara fria från det hela först. Det finns betydligt aggressivare saker än de som ger kalkben, men det är ändå inte roligt att hålla på såhär. I synnerhet inte nu när vi har tjugoåtta stycken. Nästa helg ska vi försöka slakta av lite. Ett par av fjolårets hönor och de största tupparna är det dags för, liksom en andrik som är så pass stor att han får stryk av gammeldraken nu.
16 fredag Okt 2015
Avmaskning igen. Usch. Knappt har man vurmat för kattens återkomst i inomhusvärmen, innan den kommer hem med små bitar av bandmask i rumpan. Det är ju ganska vanligt att tamkatter, med fri tillgång till käk, bara jagar, utan att äta upp sina byten. Det gäller definitivt inte Kompis. Han är snarast nitisk när det gäller att äta upp sina möss och sorkar. Till och med de stora vattensorkarna går ner till sista morrhåret. På plussidan gör det att man slipper trampa på kvarlämnade svansar och halka lite käckt i inälvor, på minussidan blir det mask i magen. Det blev ett djupdyk ner i medicinlådan och en kur Axilur. Påfundet med piller som har köttsmak är en förbaskat bra uppfinning, men några sådana hade vi dessvärre inte i lager. Det fick bli ett vanligt, morteln och en sked blötmat istället. Det fungerar också bra, så länge det är matvraket Kompis som ska ha. Den orangea filuren kan vara lite lurigare på det där.
15 torsdag Okt 2015
Hösten är inte vår favoritårstid direkt. I jämförelse med dystra november är tidig oktober helt okej förstås, men det är något bittert i det hela. För att muntra upp sig kan man ju ägna sig åt att lista sådant som är riktigt bra med hösten. Som katten.
När det blir kallare kommer de tillbaka.
Utekatter som våra har en tendens att försvinna iväg någon gång på vårkanten, låta hemmet bli värmestuga när det regnar och annars mest vara komma in och käka, för att snabbt återvända ut igen. Men nu kommer de som sagt åter, redo att krypa upp soffan och mysa. Det har väl tjatats från kattälskare i alla tider, men det är få saker som slår an en så trivsam och rogivande ton, som en spinnande katt på sin mage. Kom in, kom in, kära kissar! Ni är så välkomna hem.
11 söndag Okt 2015
Posted in Husdjur, Lantliv, Självhushållning
Idag är det tvättning av hönsben på schemat igen. Med knappa trettiotalet höns av olika storlekar är det någonting som tar en stund. Dels ska man fånga de små liven, vilket i sig är en historia. De har inte blivit utsläppta nu på morgonen av den anledningen. De är nämligen otroligt mycket enklare att fånga om det är så pass skumt att de inte ser ordentligt. Därefter är det skrubbning med såpavatten av de förvånade och tämligen ovilliga fjäderfänas fötter som gäller. Som grädde på moset ska benen sedan smörjas in med fett eller vax. Ohyran ska bort, så är det bara. Så nu är det bara att fylla skurhinken och dra på sig regnkläderna.
10 lördag Okt 2015
Posted in Husdjur, Lantliv, Självhushållning
Det nya redet har inte accepterats av hönsen ännu. De ägg vi fortfarande får läggs ute i hagen under lite kamouflage. Vi har placerat någon kvist utanför redet och funderar väl på mer ris för att mysa till det, men då får vi ju åter grogrund för kvalster, så det känns ju inte helt självklart.
Har någon av våra läsare några bra tips på hur vi löser problemet?
08 torsdag Okt 2015
Etiketter
blogg, fåniga namn, filmtipset, filmtitlar, kattjävel, namngivning, rubriker, sökmotorer, seriös
Okej, nu får det vara slut på lallandet och ett litet lyft i kragen här!
Det finns en förkärlek i det här huset att ge både djur och andra ting smått fåniga namn. Katterna heter ‘Kompis’ och ‘Champis’, vilket då ska rimma, (men hade Rejn fått bestämma så hade Champis snarast hetat ‘Vännen’ eller ‘Polarn’.) Kaninerna som föds hos oss bär folks efternamn, med begynnelsebokstav utifrån när kullen kom. Hemma finns just nu ‘Arvidsson’,’Bodell’, ‘Eliasson’ och ‘Greider’. Den enda ankan som fått namn är vår drake, som då heter ‘Kattjävel’. Det har komplicerat saker och ting emellanåt, men blir det ett påfågelpar kommer Rejn ändå att lobba för att de ska heta ‘Hästskrället’ och ‘Byrackan’. Det livar liksom upp vardagen lite att fösa undan en anka med foten och säga saker som ”flytta på dig kattjävel!”
Men nu var det detta med att ta sig i kragen gällande bloggen. Om du följt med oss sedan begynnelsen, så vet du nog att det som pryder varje inlägg faktiskt är en filmtitel. Många besök på Filmtipset har det blivit (Sveriges bästa filmsajt. Blir bättre ju mer man använder den). Men nu får det vara nog med det! Nu ska inläggen få mer relevanta rubriker och på så sätt bli lättare för både folk och sökmotorer att snappa upp. Vi pryder det här inlägget med den allra sista i sitt slag. Och en bild på en smått skeptisk ‘Champis’, även kallad ‘Svampis’, ‘Svampen’, ‘Champinjonen’, ‘Svampinjonen’, ‘Kantarellen’…
07 onsdag Okt 2015
Varje dag de senaste veckorna har vi mötts av en liten kvick mus när vi öppnat till ankorna på mornarna. Den hittar förstås godsaker där anknäbbar skyfflar korn-och havreblandning omkring sig. Men nu på morgonen är det möjligt att den lilla satt i sig sitt sista korn, ty då syntes Kompis smyga runt på tårna i lovar kring ankhuset.
Så här på landet är möss och sork vardag. De finns där och det får man leva med. Men det är också ett av sannolika skäl till att varje hushåll i trakten håller sig med minst en fyrbent jägare som får ströva fritt. De är ovärderliga både till att värma kalla vinterfötter och att hålla skadedjuren på en hanterbar nivå. Dessutom tänker vi att det måste vara det ultimata kattlivet, att få gå in och ut som man vill och mer än något annat djur i människans händer, äga sin kropp och sin tid.