Sedan några år tillbaka sotar Peter våra eldstäder själv. Vart åttonde år krävs dock en brandtillsyn, så det hade vi här för ett tag sedan. Vid det tillfället blev vi ombedda att skaffa nya brännjärn till järnspisen i köket, eftersom det bränt hål mellan ugn och eldstad. Förutom att pjäsen snart eldas sönder utan brännjärnen, så går röken fel väg inne i spisen, vilket förstås gör draget sämre. Till hösten och vintern vill vi elda en hel del i spisen, så nya plåtar är beställda och har anlänt. För hållbarhetens skull bör den också leras om, något som Peter ombesörjde redan förra veckan. Peter passade också på att köpa ett par rejäla täljstenar att placera i ugnsluckan i samma veva. Vi konstaterade snabbt att vi skulle kunna köpa åtminstone ett par till. Och varför inte en stor platt också, för att baka på? Frågan är dock om det inte är lämpligt att vända sig till något lokalt stenhuggeri istället, för att slippa fraktkostnaderna. Till skillnad från kakelugnarna så tappar järnspisen sin värme mycket snabbt, men lite stenar i ugnen och vattenkärlet intill fyllt hjälper upp det lite. Det behövs, för köket är, näst efter hallen, vårt kallaste rum på vintern annars.