Vårt hönshus har vi byggt i ladugårdens gamla mjölkutrymme. Det innebär att golvet är av betong och väggarna är försedda med puts. Ur kvalstersynpunkt är det jättebra. Kvalster behöver springor och skrevor att leva i, när de inte hemsöker hönsen själva. Trots det har vi fått så kallade kalkben i besättningen. Tuppen är väl egentligen den enda som är kraftigt drabbad, men samtliga höns måste ju behandlas vid varje tillfälle, så det tar sin lilla tid. Vi har ägnat några stunder åt att doppa hönsfötter i olja och smörja vaselin på tuppafossingar, utan att helt bli av med dem. Nu har vi fått tips om att hårvax ska kunna fungera bra. Det sitter tydligen lite bättre kvar och kväver odjuren mera effektivt i och med det.
När det gäller kvalster som går i fjäderdräkten verkar vi ha varit förskonade än så länge. Vid mockning sprider vi någon form av organiskt mineral omkring oss. Om det är detta som gjort att vi klarat oss så här långt får vi låta stå osagt. Säkert är i alla fall att vi möjligaste mån försöker undvika att ta in nya livdjur. Ibland är det ju oundvikligt, men varje tillfälle är en risk för att få olika smittor in i familjen.