Att sätta vårlökar är knappast att leva i nuet. Det krävs en drömmare för att trycka ner små knosor i jorden i förhoppning att se dess fägring någon gång bortom novemberregn, tidig decemberfrost och vinterns drivor. Men som drömmare vi är, så är vi där och fyller på med nya lökar varje år. Och påföljande vår belönas vi med en än större blomsterglädje än året därpå, då alla tidigare höstars ansträngningar ansluter till den senaste. Särskilt ansträngande är det väl inte heller egentligen, i jämförelse med det mesta. Det är väl de gånger man stått ute i halvmörkret och hackat i halvfrusna jordskorpor som man har funderat lite över vad sjutton man egentligen håller på med, men annars är det ju inte några enorma insatser i förhållande till den fina utdelning man får. I år hittade vi billiga lökar på Lidl och planerar att tillföra både anemoner och alliumväxter till trädgårdslanden på framsidan av huset. Några påsar tulpanlökar blev det förstås också.

De snygga tulpanerna på bilden satte vi hösten 2013. Lika stiliga kom vi inte över den här gången, men förhoppningsvis matchar de ändå i färg.