Vi tände vår våreld ett par dagar innan Valborg, då vinden stod tillräckligt stilla för att vi skulle våga göra så. Det var en skön eftermiddag i eldens värme med lite korv och bröd i all enkelhet. En fin dag. På slutet av glöden fick resterna efter hönsens vårstädning brinna.

På hönsfronten är det annars som med allt annat här på gården: det börjar och det slutar. Idag fick stackars Halta Lotta återgå till jorden, samtidigt som nya näbbar knackar på skalen i vår kläckare. Vi bytte också ut vår gamla spis, vars ugn plötsligt gav upp här i dagarna, mot en annan lika gammal pjäs, som förhoppningsvis håller tills vi känner motivation att skaffa en präktigare och mera charmig sak. Det kändes helt enkelt inte som rätt läge att lägga många tusenlappar på det just nu.

Apropå tusenlappar, så har marken intill huset, som vi skrev kontrakt på för snart ett och ett halvt år sedan, fortfarande inte avstyckats i Lantmäteriets kvarnar. För ett par månader sedan var Peter i kontakt med dem och fick uppgiften att vi skulle ha handlingarna hemma om ett par veckor. De lyser med sin frånvaro.

Och när vi ändå är inne på ämnet mysterier, så undrar vi var i hela friden ankorna lägger sina ägg någonstans?