Hur illa det än är, så kan det bli värre. Nu är det inte alls synd om oss här på PerOls. Sällan har vi väl varit så tacksamma som i år av att ha en gård att röra oss på och greja med. Trots att kaféet fick ligga nere, har det inte varit brist på saker att göra. Det är nästan så att man önskar att det hade varit så, för av alla de grejer som borde ha uträttats, så blev ändå bara ett fåtal gjorda.
Fåglarna har fått sina egna restriktioner. Nytt fågelinfluensalarm gör att hönsen måste stanna i hagen. Ankorna får dispens, i varandet av just ankor. Vi vet inte om de är mindre benägna att få smittan, eller om det bara är av etiska skäl de får ha större frihet, men sådana är i alla fall reglerna.
Nu är det senhöst och sysslorna har dragit allt mer inomhus. Rejn har börjat lägga ut lite saker på Instagramkontot (perolsfolket), men det går ungefär lika trögt som med bloggen här. Om ett par veckor står vi väl i Alla fall i ljusstöpartagen igen.
