Det verkar vara svårt det här, för oss, med att fokusera till hundra procent. Att vi går in för något och upp i det fullständigt händer liksom inte. Viljorna finns, men de är för många och motsträviga. Att göra den här bloggen till en seriös plattform tillhör en av sakerna som kanske skulle kunna ”bli något” om någon av oss verkligen gick in för det. Dels vore det vettigt att ta hem publiceringen och skaffa en någotsånär vettig webbadress till den, om inte annat för övrig verksamhets räkning, men det vore också kul att satsa lite och se hur stor bloggen i sig faktiskt skulle kunna bli. Efter lite surfande runt på populära bloggar inser man snabbt att det finns en del att göra. Den kreativa rubriksättningen är uppenbarligen inte alls eftersträvansvärd: tydlighet är nyckeln. Vidare är frekvensen av uppdateringar på tok för låg. Men det visste vi förstås redan. Sedan var det detta med personlighet… Hur personliga vill vi bli? Var går gränsen för vår familjs integritet? Vill vi pryda Internet med våra nunors bleka krankhet?
Det tål att tänkas på.
Tills vidare kan en ju försöka jobba på det där med uppdateringarna.