Sedan vi flyttade hit har vi haft en sommar där det regnade i stort sett varje dag, en riktig vargavinter och den dito supermild. Förra året hade vi en kanonsommar och i år har vi begåvats med en riktigt tidig vår. Inte kan vi minnas att vi plockat Vitsippor kring första april i alla fall. Ur led är klimatet, eller hur ska vi säga?

Härom dagen trodde vi att årets första kull kaninungar skulle komma. Istället tog stackars Inez och dog i födsloarbetet. Peter fann henne död i buren bara ett par timmar efter hon setts vara vid prima liv. Med tanke på att gamla Tilly skulle få göra sin sista säsong, så har vi hamnat i skriande brist på avelsmaterial.

I helgen hade vi tänkt ladda kläckaren med hönsägg också, men av det försöket blev det omelett. På köksgolvet, närmare bestämt. En nyfiken liten unge öppnade nämligen svalen och slet ut lådorna med ”kläckägg”. Mamma blev inte helt glad.

På fönsterbrädorna står kålrabbi och lite lök i försådd. Vår ambitionsnivå på fronten är låg i år, även om det redan går att förarbeta utomhus. Peter har som vanligt mest att göra på jobbet under den tid trädgården kräver som mest och Rejn har ett stycke valrörelse att tänka på. Daniel å sin sida är mera intresserad av att åka motorcykel när temperaturen går upp, än att gräva i landen.

Lo trivs i alla fall som fisken i vattnet på sin förskola. Även om det är roligt att mötas med glädje på eftermiddagarna, så är det skönt i föräldrahjärtat att det inte är i närheten av gråt och tandagnisslan vid lämning.