Kylan har kommit efter en väldigt mild höst och våra eldstäder på nedervåningen går varma. Den nyligen åtgärdade järnspisen fungerar jättebra och kakelugnen, som är vår bästa vän så här års, sprider sin ljuvliga värme till oss frusna. Vattenkokaren får avlösning när vi passar på att värma tevatten i kastrull på spisen. Vi skojar om att det kanske skulle vara ett försäljningsargument med ”järnspiskokat te”, i dessa dagar av vurmande för det omständliga. Det låter ju lantligt och mysigt, så då måste det väl vara exklusivt?