Det här med att se vad man har och inte bara det som saknas eller borde göras, är en svår konst. Med en liten gård som vår finns det alltid tusentals saker som skriker efter uppmärksamhet. Att i det koppla av och bara vara en liten stund och se förbi allt som inte är perfekt behöver vi. Förutom barnet är det väl egentligen bara Daniel som är riktigt bra på det där i familjen. Väl bra, kan väl övriga tycka ibland. Det där med balans är klurigt. Med hjälp av kameran kan man ibland avgränsa och finna skönheten i alla borden och måsten. Inom givna ramar kan det bli riktigt vackert. Eller hur?