Igår firade vi ”Vardagshelgsafton”: en högtid vi instiftat för att göra en tråkig tid på året lite trevligare, med vardagliga medel. Vi samlades ett gäng vänner över en rejäl laddning köttfärssås och ett lass klibbig spaghetti, här hemma på PerOls. Enkelt och trevligt.

En av vännerna undrar hur det går med vår djurhållning egentligen, nu senast aktualiserat av vår vridna tupp. Det kan man verkligen fundera. Det är klart att varje ny individ på gården utgör ytterligare en risk för sjukdom och skador, men alla rapporter här till trots, så är de flesta faktiskt friska för det mesta. Och med det sagt, så kan vi även meddela att ena katten varit ute och skaffa sig nya blessyrer igen. Det tar liksom aldrig slut med revirhävdandet här ute. Kompis har fått en kloskada på kinden och gråter av smärta när vi försöker tvätta ur. Ankdraken å sin sida, har för närvarande daglig avhållsamhet från damerna, för att de ska få vara ifred åtminstone några timmar per dygn. Något samtycke är det liksom inte riktigt tal om där ute.