Vi kom ut i hönshuset och fann en av ungtupparna med fullständigt vriden hals. Ögat såg rätt upp i himlen, istället för åt sidan. Vad som hänt vet vi inte, men kanske hade den drabbats av Marek, alltså hönsförlamning. Det som talar för den diagnosen är att han fortfarande var pigg, trots sin upp-och-ned-vända situation. Tuppen hamnade snabbt i en låda, isolerad från det övriga beståndet, och fick en färd till himmelriket så fort Peter kommit hem från jobbet påföljande dag. Blödigheten håller helt att sippra ifrån oss. Tänk att det skulle bli så ändå. Lite obehagligt på något sätt.