Intill vår tomt rinner en liten ström som kallas för Borrsjöån. Som anka borde det vara den mest naturliga platsen att vistas på om en bor här, kan man tycka. Det håller dessvärre inte våra ankor med om. Efter många försök från vår sida, med begränsad framgång, vände vi oss härom dagen mot årets nytillskott. De har nog mindre förutfattade meningar, tänkte vi. Och kors i taket, dra på trissor, bomber och granater: Med lite lock och pock har de faktiskt funnit nöjet däri. Vår förhoppning ligger nu i att de lyckas övertala resten av fjäderfamiljen att det är en mycket mera ankvänlig plats än gamla gödselhinkar, tekoppar och annat som är mindre simvänligt.