För någon tid sedan hade en av våra större dagstidningar i landet en utlysning av ”Svenskans vackraste ord”. Vi skrattade gott åt valet av ”kontrapropositionsvotering” som ett av dem. ”Dagsmeja” var kanske mera väntat. Ni vet, när det vintertid smälter lite på dagen, för att sedan bli kallt igen. Just nu när vårsolen börjar komma, har vi ju som mest av den varan. Med dagsmejan kommer också en av gårdens minst trevliga dofter. Ända sedan första våren här i Åttersta, så har vi noterat att det under en period börjar stinka vid hörnet av ladan där vi nu har hönsgård. Vår gissning är att det kommer sig av att gödning från den intilliggande åkern, rinner ner mot vår tomt, i just det hörnet, och avger en otrevlig odör. Något bättre har vi i alla fall inte kommit på. Är hönsen känsliga för annan väldoft än sin egen, så har det i alla fall inte sagt något.