Det här är vår stora rishög. Den ligger ungefär mitt på den minsta åkern och innehåller mestadels ris från trädgården och runt om. Något år när vi bott här har vi faktiskt lyckats tända på den där högen vid Valborg, men i regel är det inte möjligt. Det blåser helt enkelt mer eller mindre konstant här. Det vore så roligt om det faktiskt gick att planera en kväll för tändning, så man kunde bjuda hit lite vänner och grannar för en korv och ett glas glögg eller något, men det går ju inte. Och vem kommer på spontaninbjudningar idag (”kom på fest, vi böjar om en timme!”)? Det existerar inte i vår värld längre. Det är lite trist faktiskt.  Så därför ligger den där, rishögen, och bidar sin tid. När den väl tänds får det väl bli som familjemys igen. Det är ju inte så dumt heller, i och för sig.