Under morgonutfodringen av djuren konstaterar vi att den älling som halkat efter i storlek nu också verkar mindre alert. Det var väntat. Vid inspektion syns inga omedelbara fel och den äter fortfarande och dricker. Vår vana med ankor säger oss dock att det sannolikt bara går utför härifrån. Vi konfererar och funderar på att separera den från övriga, men kommer nog fram till att det mest är elakt. I lag med mor, syskon och värmelampa har den nog ändå bäst. Det är sannolikt inte smittsamt.
Ällingarna befinner sig med föräldrar i en box i ladugården sedan en dag efter kläckning. Vi har konstaterat att den modellen fungerar bäst, sedan tidigare. Men svinn ska det visst alltid vara ändå. Suck.
Vi har beställt ett försvinningsrede till hönsen. Det blev ett i plåt, för enklast möjliga rengöring och kvalsterskydd. Upprinningen var äggrester i hönshuset. Vi har tydligen fått oss äggätare igen. Det går inte för sig.
Något annat som inte går för sig är att mest uppdatera när det går dåligt för oss. Det kanske är till tröst för någon att det går åt helvete för andra också emellanåt, men det är ju faktiskt sol även här mellan varven. Bot och bättring utlovas.
På bilden ser ni årets första två ällingar, som nu växt upp och blivit sköna ungankor. Tyvärr är inte gammeldraken så snäll mot dem som man skulle önska. Just nu är han dessutom i ett sådant där skov när han jagar allt och alla. Det gäller att skydda hälsenorna!